Bara jag som lyckas med det.
Igår vart jag intervjuad av Uppsala tidningen, våran snälla inneboende Patrik ställde upp som modell i sista stund då det körde ihop sig. Vi begav oss upp med fotografen på St Per-taket, och Bengt väntade snällt nere med journalisten, som förövrigt blev kär i honom, så klart. Uppe på taket fanns det som kubaktiga grejer av plast över hål ner i taket, för att släppa in lite mysigt ljus. Det fanns flera på rad, och fotografen tyckte det vore coolt om ja sprang och hoppade på dom och kom mot henne, jag frågade om dom verkligen höll för sånt, och det trodde hon verkligen. På den sista plastgrejen hade jag fått upp lite fart, och alltså mer kraft/tyngd. Självklart ska det smälla till och den brakar sönder. Sjuuuuuuuuukt pinsamt, och så jävla jag. Haha. Bara jag som lyckas med sånt. Fotografen asgarvade och vi hade rätt kul åt det och bestämde oss för att hålla det som våran lilla hemlis. Hade jag haft liiiiiite mer kraft hade båda lagren plast spruckit, och jag hade flugit ner i kontoret under. Så det var rätt skönt att det iaf var två lager plast.
Vi fortsatte fota på lite andra ställen, sen gick jag, Bengt och journalisten Andreas ner till ån å snackade. Det var så jävla fint väder, och när vi var klara bestämde jag mig för att hänga kvar med Bengt och njuta av den sköna sittpositionen jag lyckas få in, och njuta av kanske den sista sköna soliga dagen i kortärmat. När det är som skönast och jag känner att det är en jävligt bra dag, så cyklar en kille förbi och tvärnitar framför mig och frågar om jag vill lyssna på reggae. Han ser lite ensam ut, och luktade lite äckligt, så ja tyckte synd om honom och kunde inte neka honom att få spela lite reggae för mig. Så han slog sig ner beve och lät mig lyssna i hans mp3 på bland annat Gentleman, medans han satt och predikade om alla reggaeartister han kände till. Han var rödhårig och hade fräknar, definitivt fler fräknar än kompisar. Han jobbade med att renovera lägenheter men lönen var slut, och han frågade mig om jag kunde ge honom 10 kr, men jag sa att jag bara hade mina exakt 32kr till en chai inne på barrista, som ja snart skulle gå å ta med Emma. Han såg lite ledsen ut, men jag kände att min chai var faktiskt viktigare än hans öl. Jag började bli lite obekväm i situationen, och önskade att Emma snart skulle ringa å säga att hon var framme, och då ringer det!! Dock är det Bea, jag säger högt att "ah, står du å väntar? Ja kommer direkt". Hon skriker att hon inte alls står å väntar och att det faktiskt är Bea jag pratar med. Jag lägger på, ner om ursäkt till killen, men jag måste verkligen dra. Han tackar för stunden och jag flyr därifrån. Ringer upp en förvirrad Bea och förklarar mitt konstiga betende. Sen ringer Emma, och vi tar en chai å snackar buissness.
Efter det drar jag upp till farmor på hennes kontor, pappa är där. Möter upp pappa å bestämmer att ja ska ta hans cykel hem till dom å plocka upp fredrik på vägen, pappa blir bilhämtad. Sen träffas vi igen hemma hos mamma å pappa å käkar en utmärkt god middag med farmor på besök. Det var trevligt trots allt.
På vägen hem hyr ja å fredrik Zoovillage för han tror att jag den tredje gången kommer tycka den är rolig, men den är fan inte särskilt rolig. Det är den sämsta filmen där Ben Stiller å Owen Wilsson spelar tillsammans. Till å me Will Farell är med, men det gör inte saken bättre, för det är fan ingen bra film, trots korta små roliga incidenter, men det är inte tillräckligt. Annat är det med Starsky & Hutch, och Dodgeball. Det är grejer det.
Nu sitter ja å degar å lyssnar på Daniel Lemma, skulle vilja göra nåt kul, men det känns inte som det kommer hända idag. Jag borde ringa massa samtal, men jag har tröttnat på att babbla i telefon, så ja skulle behöva någon som tvingar mig att göra det, typ mamma på kontoret, men hon jobbar på Lindex idag, så jag får kanske skjuta upp skiten till imårrn.
Vi fortsatte fota på lite andra ställen, sen gick jag, Bengt och journalisten Andreas ner till ån å snackade. Det var så jävla fint väder, och när vi var klara bestämde jag mig för att hänga kvar med Bengt och njuta av den sköna sittpositionen jag lyckas få in, och njuta av kanske den sista sköna soliga dagen i kortärmat. När det är som skönast och jag känner att det är en jävligt bra dag, så cyklar en kille förbi och tvärnitar framför mig och frågar om jag vill lyssna på reggae. Han ser lite ensam ut, och luktade lite äckligt, så ja tyckte synd om honom och kunde inte neka honom att få spela lite reggae för mig. Så han slog sig ner beve och lät mig lyssna i hans mp3 på bland annat Gentleman, medans han satt och predikade om alla reggaeartister han kände till. Han var rödhårig och hade fräknar, definitivt fler fräknar än kompisar. Han jobbade med att renovera lägenheter men lönen var slut, och han frågade mig om jag kunde ge honom 10 kr, men jag sa att jag bara hade mina exakt 32kr till en chai inne på barrista, som ja snart skulle gå å ta med Emma. Han såg lite ledsen ut, men jag kände att min chai var faktiskt viktigare än hans öl. Jag började bli lite obekväm i situationen, och önskade att Emma snart skulle ringa å säga att hon var framme, och då ringer det!! Dock är det Bea, jag säger högt att "ah, står du å väntar? Ja kommer direkt". Hon skriker att hon inte alls står å väntar och att det faktiskt är Bea jag pratar med. Jag lägger på, ner om ursäkt till killen, men jag måste verkligen dra. Han tackar för stunden och jag flyr därifrån. Ringer upp en förvirrad Bea och förklarar mitt konstiga betende. Sen ringer Emma, och vi tar en chai å snackar buissness.
Efter det drar jag upp till farmor på hennes kontor, pappa är där. Möter upp pappa å bestämmer att ja ska ta hans cykel hem till dom å plocka upp fredrik på vägen, pappa blir bilhämtad. Sen träffas vi igen hemma hos mamma å pappa å käkar en utmärkt god middag med farmor på besök. Det var trevligt trots allt.
På vägen hem hyr ja å fredrik Zoovillage för han tror att jag den tredje gången kommer tycka den är rolig, men den är fan inte särskilt rolig. Det är den sämsta filmen där Ben Stiller å Owen Wilsson spelar tillsammans. Till å me Will Farell är med, men det gör inte saken bättre, för det är fan ingen bra film, trots korta små roliga incidenter, men det är inte tillräckligt. Annat är det med Starsky & Hutch, och Dodgeball. Det är grejer det.
Nu sitter ja å degar å lyssnar på Daniel Lemma, skulle vilja göra nåt kul, men det känns inte som det kommer hända idag. Jag borde ringa massa samtal, men jag har tröttnat på att babbla i telefon, så ja skulle behöva någon som tvingar mig att göra det, typ mamma på kontoret, men hon jobbar på Lindex idag, så jag får kanske skjuta upp skiten till imårrn.
Kommentarer
Trackback
