marysoul

Fick permis över kvällen och natten till imorse. Vi käkade på Commedia med mamma, pappa, Jossan och farmor. Det var trevligt :)
Sen åkte vi hem och slocknade på en gång.

Nu är jag tillbaka på mitt sjukhusrum och hög-andaren är kvar, dock verkar det som att hon ska åka hem idag =)

Fick träffa diebetesläkaren igår, bara en och en halv dag efter avtalad tid. :P Verkar inte som läkare är så bra på det där med tider. Hur som helst så var han väldigt bra, och förstående! Dock fick ja inga konkreta svar. Han sa att det blir absolut inga 40 fullgångna veckor iaf. Det blir de aldrig för diabetiker nästan sa han. VIlket jag inte visste.
Men det verkar som att jag blir kvar, och det beror på läkarna när jag blir igångsatt eller snittad. Nu tror ja iförsig att det kommer bli igångsätning, för bebisen har ju lagt sig med huvet neråt. Hoppas att få träffa förlossningsläkaren från diabetesavdelningen idag, så får vi se vad hon säger. Hon är vimsig och lite konstigt, men jag tror hon är bättre än den danska idioten iaf, som bara är otrevlig.

Men jag börjar intala mig att det mest är psykiskt, för jag mår bättre så fort jag är här och vet att allt är under kontroll. Svullnaden är ju långt från psykisk, den är sjukt jävla fysisk. Men allt annat... När jag tänker efter så har jag faktiskt aldrig vart riktigt glad över att jag är gravid, för innerst inne känns det som att det ändå inte kommer bli nån bebis. Det känns som att det är större chans att det är en inbillad bebis än att det faktiskt är en, eller att den inte kommer överleva. Även att jag hör hjärtljuden och har sett den på ultraljud, så har jag inte riktigt tagit in att den faktiskt lever där inne. Så jag tror det är undermedveten stress som ligger bakom svimningarna och illamåendet iaf! Men äggvitan i urinen som ja hade lär ju inte va stresspåverkad... Det kanske är nån konstig blandning av alla fel. Min kropp är ju ett enda jävla stort renoveringsobjekt så...
Hur som helst så ska jag aldrig klaga på att jag var tjock och vägde för mkt innan graviditeten, för när jag kollar på bilder från i somras känner jag mig som en liten myra jämfört med den elefantkropp jag har nu. Det är inte så att jag klagar för det är jobbigt att va ful och tjock, det har ja vant mig vid. Utan att det är jobbigt att vara en uppstoppad korv som knappt kan ta på sig skorna själv, och böja benen, greppa saker med falukorvsfingrarna och bara vara jävligt osmidig. Och fötterna kommer ju braka snart av all jäkla vikt som läggs på dom stackrarna, som ju faktiskt var dåliga redan innan dom snart 25 kilona jag gått upp. Crazy.
Men håll tummarna för att ja får träffa förlossningsläkaren och hon är snäll!! Snart är det ju alla hjärtans dag. Det vore coolt om man får välja igångsättningsdag. Då ska jag föreslå den 14e. :)

Ikväll ska Fredrik jobba, och nu har han lämnat bilen på rost-verkstan oxå. Så idag blir det Freddie-fritt, imårrn med för då ska han oxå jobba. Men det är mysigt att sakna varandra lite. :)

Josse och Cajsa ska komma och hälsa på mig idag. Det blir härligt!! :)

Nu ska jag gå och kissa provmuggen.