marysoul

I måndags kom ju bebisen, som inte har fått nåt namn. Men Sigge och Sune ligger bäst till. Dock har vi långt från bestämt oss.

En sammanfattning om hur allt hände.
Jag sätts igång med en ballongkateter upp i livmodern som gör att jag öppnar mig ca 4 cm, värkarna är rätt milda. Sen åker vi ner på förlossningen där dom bråkar som fan med mig och ska undesöka men det går inge bra för dom känner inte huvet, det gör ont som FAN och dom tar hål på hinnorna så vattnet går, och under tiden fortsätter dom bråka, och kommer på snilleblixten att kolla med ultraljud hur han ligger. Då har han självklart snurrat tillbaka med rumpan neråt. Jag får en smärre chock och dom frågar om ja vill föda i säte eller om de ska köra mig till operation. Ja säger att det inte spelar nån roll, dom får välja säkraste sättet. Då blir jag skjussad till operation, en miljon människor springer runt med sladdar och apparater, jag får världens längsta spruta in i ryggen som bedövar och dom börjar skära. Efter tio minuter hör man bebisskrik, läkaren vid mitt huvud säger att min flick-gissning var fel. Jag tror att han skämtar och frågar vad det blir. Han sa en pojke. Jag tror fortfarande att han skämtar. :P Dom springer ut med honom och Fredrik får följa med. Sen kommer dom inte efter dom längsta typ fem minuterna i mittt liv, och det ÄR EN POJKE! Helt sjukt. :) Men så sjukt underbart!
Det går inte att förklara. Men jag vill inte att tiden ska gå. Jag vill frysa tiden nu och fortsätta kramas med honom i all evighet. Han är supersnäll och man får reta honom så han blir arg och vill äta. :P Han bara sover mest. Men han har fått gulsot, och då blir dom extra slöa. Så nu ligger han och solar för fullt. Minst till imårrn bitti ska han sola, sen får vi se vad värdet hamnar på.
Jag längtar hem samtidigt som det är skönt att vara här, för då behöver man inte slösa tid på att laga mat, städa och sånt onödigt, utan det är bara kvalitetstid.

Det är helt enkelt sjukt jävla underbart.