Två roliga händelser...
Kom på att jag måste bara skriva ner två roliga grejer som hände.
Nr 1:
Vi var på marknad på Möja, och jag såg en tant som sålde toffsar, och jag var i akut behov av en.
Jag: Hur mkt kostar en toffs?
Hon: Tre stycken för fem kronor, eller en krona styck.
Jag: Skitbra, jag tar tre för fem!
Efter lite betänketid kom jag på att det var en rätt dålig affär. Hahahah, men hon blev nog glad.
Nr2:
Vi satt på resturangen och fikade, så skulle jag och Fredrik ta Sune i vagnen och gå till Konsum för att få Sunny att somna. Då reste sig en farbror i typ 65-70årsåldern och frågade om Sune verkligen hette Sune, och det sa vi att han ju gjorde. Då berättade han att han hette Rune, och trodde inte att han skulle få leva och uppleva att någon ny döptes till Sune, för han trodde det var en sånt namn som inte skulle komma tillbaka, så han blev jätteglad. Kompisen berättade att han hette Bengt, och då sa jag att det hette ju min hund, "typiskt" svarade han då, hahah, inte skulle väl nåt barn få döpas till Bengt, bara hundar, sa han.
Jag kommer säkert på flera roliga grejer som hände så småning om.
En liten grej till kom jag på nu, vi ville så gärna fiska, jag å jossan. Men ingen ville gräva mask, så pappa gjorde ett försök i den torra jorden men det slutade att vi gick å köpte metmask i storlek Large. Vilket skrämde skiten ur oss alla, mamma gjorde ett tappert försök att fästa en mask på kroken, men höll på att svimma så hon gav upp efter att ha stuckit på den lite halvdant, så den gick direkt ner i nån fiskmage när den kom ner i vattnet. Jag ville våga, men så fort handen kom nära masken ryggades den tillbaka, som att handen levde sitt eget liv. Jossan stog och var vettskrämd några meter bort. Fredrik var lika rädd han. Pappa kom och lekte hjälte igen och trädde på masken som värsta proffset, kastade i spöt - Jossan vågade hålla i spöt, ända tills det nappade - då fick pappa ta över igen och ta av den stackars lilla firren av kroken och slänga den tillbaka i vattnet i förhoppningen om att den skulle växa på sig och nappa när den hade mer mat på kroppen. Tre försök gjordes, och två av gångerna misstänker vi att det var samma lilla firre som kom upp, för skadan den fick av kroken första gången hade fisk nr2. Den tredje fisken fick Fredrik upp, men den var oxå minisize och fick hoppa tillbaka å vänta på att få växa på sig. Sen gav vi upp, eller snarare pappa, han tröttnade på att göra allt. Så den dyra metmasken fick ligga kvar i sin plastburk, och vem vet, det kanske den gör än idag...
Nr 1:
Vi var på marknad på Möja, och jag såg en tant som sålde toffsar, och jag var i akut behov av en.
Jag: Hur mkt kostar en toffs?
Hon: Tre stycken för fem kronor, eller en krona styck.
Jag: Skitbra, jag tar tre för fem!
Efter lite betänketid kom jag på att det var en rätt dålig affär. Hahahah, men hon blev nog glad.
Nr2:
Vi satt på resturangen och fikade, så skulle jag och Fredrik ta Sune i vagnen och gå till Konsum för att få Sunny att somna. Då reste sig en farbror i typ 65-70årsåldern och frågade om Sune verkligen hette Sune, och det sa vi att han ju gjorde. Då berättade han att han hette Rune, och trodde inte att han skulle få leva och uppleva att någon ny döptes till Sune, för han trodde det var en sånt namn som inte skulle komma tillbaka, så han blev jätteglad. Kompisen berättade att han hette Bengt, och då sa jag att det hette ju min hund, "typiskt" svarade han då, hahah, inte skulle väl nåt barn få döpas till Bengt, bara hundar, sa han.
Jag kommer säkert på flera roliga grejer som hände så småning om.
En liten grej till kom jag på nu, vi ville så gärna fiska, jag å jossan. Men ingen ville gräva mask, så pappa gjorde ett försök i den torra jorden men det slutade att vi gick å köpte metmask i storlek Large. Vilket skrämde skiten ur oss alla, mamma gjorde ett tappert försök att fästa en mask på kroken, men höll på att svimma så hon gav upp efter att ha stuckit på den lite halvdant, så den gick direkt ner i nån fiskmage när den kom ner i vattnet. Jag ville våga, men så fort handen kom nära masken ryggades den tillbaka, som att handen levde sitt eget liv. Jossan stog och var vettskrämd några meter bort. Fredrik var lika rädd han. Pappa kom och lekte hjälte igen och trädde på masken som värsta proffset, kastade i spöt - Jossan vågade hålla i spöt, ända tills det nappade - då fick pappa ta över igen och ta av den stackars lilla firren av kroken och slänga den tillbaka i vattnet i förhoppningen om att den skulle växa på sig och nappa när den hade mer mat på kroppen. Tre försök gjordes, och två av gångerna misstänker vi att det var samma lilla firre som kom upp, för skadan den fick av kroken första gången hade fisk nr2. Den tredje fisken fick Fredrik upp, men den var oxå minisize och fick hoppa tillbaka å vänta på att få växa på sig. Sen gav vi upp, eller snarare pappa, han tröttnade på att göra allt. Så den dyra metmasken fick ligga kvar i sin plastburk, och vem vet, det kanske den gör än idag...
Kommentarer
Trackback
