Händelserik dag!
Nu måste jag skynda mig att berätta om dagen innan Sune vaknar. Började dagen med att käka lunch med Josse på Max, min tur gav mig mögligt hamburgerbröd. Gick lite på stan efter och sen hem till mamma för att käka lite med mormor och morfar som kom för att hämta Abbe (han var hos oss under deras semester i kroatien) sen åkte dom vidare hem till skålsvedja. Jag och mamma gick ner på stan och drack en cola så Sune fick komma ut i friska luften och sova lite. För hans nya grej är att hata att vara inomhus, så det är bara attt gilla läget och gå ut å röra på fläsket. Viket e mkt skönare än att sitta hemma såklart. Efter colan följde mamma med hem och hjälpte mig att städa hela lägenheten som vanligt. Min hand är mycket värre igen, så hon var snäll och underlättade lite. Sunes farmor kom sen på snabbesök och busade lite med Sune. Sen följde jag med mamma till Le Parc för att träffa pappa, jossan å några till för att se fotbollen. De kurrade som vanligt i magen, så en hamburgertallrik fick lov att beställas.
Mitt i allt ringde Fredrik på min mobil, och väldigt lägligt som kom just Mikael Persbrandt förbi då, jag skriker på honom och frågar om autograf och får ett "visst visst" som svar. Fredrik hör så klart på en gång att det är hans största idol genom tiderna som befinner sig i bakgrunden, jag slänger på telefonen och går och fixar autofgrafen till Fredrik, sån snäll människa jag är. Ber honom skriva "Till Fredrik" och får till svar "Fredrika heter du väl". Höhö. Lev väl, och ett litet konstigt hjärta i hörnet fick han plats med på lappen. Sen ringer jag upp Fredrik och säger att biffen är kirrad, och stackarn önskade att han hade sluppit jobba så han kunde komma dit och hånga med Micke istället. Sen smsar jag Josse, som ringer upp med världens asgarv och det som snurrar i hennes huvud är nog oxå hångeltankar! Dock låg hon nerbäddad för natten, så nåt Mickehångel fick vi inte se, varken med Fredrik eller Josse. Synd, de hade vart kul!
Det som är störande, och typiskt min tur, är att jag sa till mamma innan vi gick att det är svårt, för varje gång man skiter i att ta med kameran så händer nåt man vill fota, och släpar man med den - ja då händer inget alls. Sjävklart lämnade jag den hemma. Ödet. För hade jag tagit med den hade Micke verkligen inte vart på plats.
Nu ska jag försöka hinna med att tvätta bort sminket innan tusse vaknar till!
Här får ni bild på den omtalade autografen:
Mitt i allt ringde Fredrik på min mobil, och väldigt lägligt som kom just Mikael Persbrandt förbi då, jag skriker på honom och frågar om autograf och får ett "visst visst" som svar. Fredrik hör så klart på en gång att det är hans största idol genom tiderna som befinner sig i bakgrunden, jag slänger på telefonen och går och fixar autofgrafen till Fredrik, sån snäll människa jag är. Ber honom skriva "Till Fredrik" och får till svar "Fredrika heter du väl". Höhö. Lev väl, och ett litet konstigt hjärta i hörnet fick han plats med på lappen. Sen ringer jag upp Fredrik och säger att biffen är kirrad, och stackarn önskade att han hade sluppit jobba så han kunde komma dit och hånga med Micke istället. Sen smsar jag Josse, som ringer upp med världens asgarv och det som snurrar i hennes huvud är nog oxå hångeltankar! Dock låg hon nerbäddad för natten, så nåt Mickehångel fick vi inte se, varken med Fredrik eller Josse. Synd, de hade vart kul!
Det som är störande, och typiskt min tur, är att jag sa till mamma innan vi gick att det är svårt, för varje gång man skiter i att ta med kameran så händer nåt man vill fota, och släpar man med den - ja då händer inget alls. Sjävklart lämnade jag den hemma. Ödet. För hade jag tagit med den hade Micke verkligen inte vart på plats.
Nu ska jag försöka hinna med att tvätta bort sminket innan tusse vaknar till!
Här får ni bild på den omtalade autografen:
Kommentarer
Trackback
