Vilken natt...

Sune somnade ju i bra tid, men sen skrek han som en gris en gång i minuten typ, i kanske femton sekunder... Kl två gav jag upp efter att ja spytt. Vi gick upp å tittade på tv, han blev nöjd. Jag mådde askonstigt och tog ktontest, hade 0.1. Det är typ inget alls, blev lite orolig ett tag att ja skulle behöva åka till sjukhuset, får man inget insulin bildas ketoner och man blir syraförgiftad. Men det var ju lugnt, men kroppen mår väl inte så bra så ja spyr en del. Sune är omöjlig att få att somna om, ingen välling kvar heller. Kl är tio i fem nu och han är supertrött. Fredrik kom nu som en räddande ängel med godis till mig och välling till Sune. Så ja ska göra en flaska och försöka få honom att somna, sen ska ja äta godis framför tvn och försöka slumra till själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0